Socialistiskt skolade journalister

Det är snarare regel än undantag att våra svenska journalister framför socialistiska idéer så som absoluta sanningar, samtidigt som de borgerliga alternativen förtigs. Och nu syftar jag inte på de journalister som anger sig vara socialistiska, utan på vår svenska television som ska vara politiskt oberoende.

Rapports inslag idag gällande egenföretagare får tjäna som exempel. Rapport lyfte fram egenföretagarnas svåra situation, och så långt är nog alla överens. Men när vi kommer till analysen av det bakomliggande problemet, och därmed vilka tänkbara lösningar som står till buds, då anges enbart: Problemet är att de tvingas till eget företagande, fast de egentligen önskar heltids tillsvidareanställning.

Inte ett ljud om att flera av dessa företagare faktiskt vill vara egna företagare, men att de däremot skulle välkomna förbättrade villkor, tex enklare regler och lägre skatt och avgifter.

Kortsiktigt handlande med långtgående konsekvenser

Säpo och utrikesdepartementets inblandning i stägningen av den hemsida som publicerade en karikatyr av Muhammed är ytterst oroväckande.

Kortsiktigt innebar stängningen möjligen att säkerheten bibehölls för de svenskar som befann sig i de oroliga områdena, men vilka signaler ger det, och vilka konsekvenser får det på lång sikt?

• -- Kommande svenskar i området kommer snarare att få minskad säkerhet, eftersom kommande hot mot dem snarare ökar.
• -- Inrikes finns hög risk att en känsla av bevakning och censur uppstår, vilket riskerar att leda till självscensur. För de flesta vill trots allt slippa påringning från både Säpo och Utrikesdepartementet.
• -- Utåt visar vi att vi inte alls har tryck- och yttrandefrihet, utan att det faktiskt är så som de extrema islamisterna förutsatte, dvs att regeringen ansvarar för allt som trycks och skrivs i sverige. Detta ökar betydligt risken för fler påtryckningar av den här typen, samtidigt som det har minskat vårt handlingsutrymme väsentligt.
• -- Handlandet stödjer fokuseringen på själva bilderna, istället för att utnyttja tillfället och överföra fokuet till själva grundtanken och syftet med tryck- och yttrandefriheten.

Från min horrisont så har jag inte kunnat se att varken sverige eller europa gjort ett ärligt försök att använda detta tillfälle för att lyfta fram, diskutera och öka förståelsen för grundtanken och syftet med tryck- och yttrandefriheten. Snarare har man låtit de extremistiska krafterna vinna gehör för sin negativa inställning till detsamma.

Självklart innebär inte tryck- och yttrandefrihet enbart positiva aspekter, men de positiva sidorna är i klart övervägande. För att ges möjligheten att öppet kunna kritisera styrande, såsom politiskt styrande, ekonomiskt sytrande och religöst styrande, så får man acceptera att även andra har denna rätt till att kritisera den/de man själv håller för ofelbara. För att citera Ayaan Hirsi Ali i I am here to defend the right to offend

"Shame on those politicians who stated that publishing and re-publishing the drawings was ‘unnecessary’, ‘insensitive’, ‘disrespectful’ and ‘wrong’. I am of the opinion that Prime Minister Anders Fogh Rasmussen of Denmark acted correctly when he refused to meet with representatives of tyrannical regimes who demanded from him that he limit the powers of the press. Today we should stand by him morally and materially. He is an example to all other European leaders. I wish my prime minister had Rasmussen’s guts."

Som tur är finns det fortfarande någon ledande svensk med handlingskraft. Tack Lars Leijonborg för att du tidigare försökte få tillstånd en gemensam stöttning av Rasmussen från svenskt partiledarhåll, och för att du nu anmält utrikesminister Laila Freivalds till konstitutionsutskottet.

Åsa Carlsson
Liberal

Rojas måste vara kvar!

Denna artikel skrev jag 2006-01-24

Rojas måste vara kvar!
För mig som folkpartist är det ett måste att behålla Rojas som Folkpartiets talman i integrationsfrågor. Det är de tankar och åsikter som han framför och den debatt han ihärdigt försöker inleda, som gör att jag känner mig stolt över att ingå i ett parti som tar integrationsfrågorna på allvar.

Därför är det sorgligt att läsa Liberala Ungdomsförbundets (LUFs) brev till Folkpartiets ledning med titeln "Rojas måste avgå". Som tur är så är Folkpartiet ett parti som tål debatt, och Lejonborg har redan avfärdat deras krav.

LUF skriver bland annat: "Mauricio Rojas linje har varit att systematiskt ålägga invandrare ett kollektivt ansvar för handlingar som begåtts av ett fåtal."

Medan var och en som läst Rojas artiklar eller rapporter, och som lyssnat på hans budskap klart måste se att han har ett genuint engagemang för att förbättra villkoren för den stora grupp invandrare som idag står utanför samhället. En av grundförutsättningarna för att lyckas med detta är att sluta se alla invandrare, inklusive andra generationens invandrare, som en homogen grupp. Därmed inte sagt att vi behöver gå ända till den andra ytterligheten, dvs att enbart se alla som individer i alla situationer. Men för att kunna dra nytta av våra erfarenheter så behöver vi tillåtelse att generalisera och leta efter mönster. Först därefter kan vi identifiera våra positiva och våra negativa erfarenheter av den förda integrationspolitiken, och därmed bidra till beslutsunderlaget för kommande integrationspolitik.

Eller har sveriges socialdemokratiska skolsystem och statsfinansierade propaganda lyckats så väl att även unga liberaler med automatik tänker: Vi är alla lika, Vi är alla lika, Vi är alla lika. Och: Den misslyckade integrationen beror enbart på svenskarnas främlingsfientlighet, och har inget att göra med den socialdemokratiska integrationspolitiken.

Åsa Carlsson
Liberal

Hells Angels inga vilsna själar

NWT Insändare 11 januari 2006-02-11

Karlstad
Hells Angels inga vilsna själar

För att kunna mota Hells Angels i grind får vi inte vara så naiva att vi tror att kriminella gäng enbart består av och drar till sig osäkra människor. Framförallt drar de till sig de personer som är säkra på sitt förakt mot både osäkra människor och samhället i stort.

En av förutsättningarna för att kunna mota Hells Angels i grind är att förstå deras värderingar – och att vi använder oss av den kunskapen.

Åsa Carlsson
Liberal

Positiv särbehandling är att misstro individen

NWT Debatt 11 januari 2006

Positiv särbehandling är att misstro individen

Vari ligger den påstådda orättvisa som Tobias Smedberg hävdar i sin artikel "Positiv särbehandling behövs" i NWT 20060104?

För mig är det självklart att vi alla ska bedömas lika vid antagningar till universitet, och att bedömningen ska bygga på personens kunnande, inlärningsförmåga och möjlighet att använda kunskapen i kommande arbetsliv. Däremot ser jag det inte som någon självklarhet att den fördelning vi har i samhället gällande ålder, religion, kön, klass, etnicitet osv, med automatik måste avspegla sig i varje klassrum eller i varje yrkeskår.

Jag anser att vi i rimlig grad bör ges samma förutsättningar, så att den person som både vill och har de kunskapsmässiga förutsättningarna för att studera, faktiskt har möjlighet att göra det, oberoende av familjens ekonomiska situation och oberoende av behovet av dagisplats.

Detta är i stort sett så som det fungerar idag, och så som det enligt min mening bör fungera framöver, dvs utan någon positiv särbehandling, och därmed även utan negativ särbehandling.

Jag kan instämma i att vissa "utsatta grupper" från "studieovana miljöer" bör uppmuntras att se studier som något intressant, och högre studier som ett möjligt alternativ, vilket dels skulle vara positivt för individen, dels för att det samhällsmässigt ger ett större urval av studenter till våra universitet och därmed ökade möjligheter för Sverige i den internationella konkurrensen.

Men Tobias Smedberg blandar ihop "uppmuntran" och "positiv särbehandling". Positiv särbehandling vid antagningar är snarare en förolämpning än en uppmuntran, eftersom Tobias uppenbarligen inte betror dessa "utsatta grupper" med att kunna bli antagna på egna meriter.

Åsa Carlsson
Liberal

Det är enbart tillfället som gör tjuven, eller?

NWT Insändare 21 december 2005

Bilinbrott
Ensidig bild av tjuven
Bilägarna får naturligtvis anpassa sig till den situation som råder vad gäller bilinbrott. Men huvudproblemet måste väl ändå vara att det finns personer som itne respekterar andras tillhörigheter?

I en artikel i NWT nyligen lyftes enbart argumentet ”det är tillfället som gör tjuven” fram. Jag har dock svårt att tro att alla de drygt 550 inbrotten beror på att en person bara har råkat gå förbi en bil och fått syn på något som han inte kan motstå. Jag tror att det är mer realistiskt att anta, att det även finns personer som aktivt går och söker bilar för att faktiskt göra inbrott i.

Och vad görs åt det…?

Åsa Carlsson
Liberal

Bryt utanförskapet!

Denna artikel skrev jag i april 2005, med anledning av Rapporten “Bryt utanförskapet!” Förslag till folkpartiet liberalernas integrationsprogram inför landsmötet 2005. Men mina frågeställningar har snarare större aktualitet idag.

Förslaget angående hur utanförskapet i sverige kan brytas har fått kritik, både inom och utanför de egna folkpartileden.

Men finns det några andra förslag på konkreta åtgärder för att vi på ett realistiskt sätt ska kunna bryta den utanförskap som obestridligen finns?
Och då menar jag förslag som dessutom är värdiga både för de som idag befinner sig på ”det aktiva livets arenor” och de som står utanför.

Den enda debatt jag hittills hört har pinsamt nog enbart avsett de två av de tjugofyra punkterna där frågan redan är glasklar och svaret självklart. Jag syftar på de punkter som anger att vi bör utvisa de utländska medborgare som kraftigt kränker andras integritet och frihet (punkt 22), samt att vi bör skärpa deras återreseförbud (punkt 23). Hur tänker de som är negativa till detta förslag?

Om du haft besök i ditt hem av någon som våldtog din dotter, könsstympade hennes bästa kompis, misshandlade din son och dessutom tog med sig några tusen. Skulle du då glatt bjuda tillbaks denne person igen och igen och igen? För det är det som dessa punkter handlar om.
För mig är frågan som sagt glasklar och svaret självklart och jag är förundrad över att den ens behöver diskuteras. Förslaget borde redan vara infört!

Det som jag snarare trodde skulle disskuteras, och som jag fortfarande anser är det som bör diskuteras är de grundläggande principerna. Vikten av att respektera andras rätt till integritet och frihet. Jag hoppas verkligen att vi alla är med så långt, dvs att vi tycker att det är en viktig fråga. Men vad innebär det i praktiken? Vilka förutsättningar krävs? Hur stora är chanserna att den som inte ser sig som en del av samhället vill bidra till att upprätthålla den värdegrund och de laga som samhället i övrigt bygger på?

I sverige har vi både en värdegrund och en lagstiftning som ger de nödvändiga förutsättningarna för ömsesidig rätt till integritet och frihet, men de måste vårdas, för att inte urholkas.

1990 fanns det 3 ”utanförskapsområden” i sverige. De kännetecknades av följande två kriterier: (1) Sysselsättningen för personer 20-64 år låg under 60%. (2) Antingen lämnade tre av tio grundskolan utan fullständigt beyg, eller så avstod tre av tio från att rösta. Idag är siffran 136!

Vad har då dessa människoöden att göra med vår rätt till integritet och frihet? Mitt korta svar får bestå av ett citat ur rapporten ”Bryt utanförskapet!”:

Människor – oavsett var de är födda – kan inte älska ett land som med hjälp av bidrag håller dem utanför det aktiva livets arenor. Detta föder bara förakt, frustration och konflikter. Människor kan bara älska det land som uppmuntrar dem att själva ta itu med sina liv och stöder dem i ansträngningen att lyckas.

Min positiva inställning till ”Bryt utanförskapet!” handlar i grunden om att jag värnar den värdegrund som bygger på ömsesidig respekt och ödmjukhet, vilket med självklar nödvändighet innebär intolerans mot intolerans.

Åsa Carlsson
Liberal

Ref: Rapporten “Bryt utanförskapet!” Förslag till folkpartiet liberalernas integrationsprogram inför landsmötet 2005 (www.folkpartiet.se)

Ömsesidig respekt och ödmjukhet - Intollerans mot de intolleranta

Jag är liberal och mina ledord sammanfattas i Ömsesidig Respekt och Ödmjukhet, samt Intolerans mot de intoleranta. "Intolerans mot de intoleranta" har tillkommit på senare tid, med anledning av det allt för ensidiga förespråkandet av respekt, utan att nämna hur man bör hantera de som inte visar någon respekt tillbaks, dvs de som varken vill eller försöker eftersträva Ömsesidig Respekt och Ödmjukhet.

Åsa Carlsson
Liberal